Susanna Svensson

Jag har en apa. Han kan gå och klättra. Han har en tröja och en boll.
Han kan sova och hoppa i sängen. Så träffade han en flicka.
Så byggde de ett hus. Sen kom en elefant och förstörde huset.
Då blev apan och vargen arga. Så byggde de ett slott.

Så löd en av mina första berättelser jag skrev som sexåring i slutet på 80-talet. Så länge jag kan minnas har skrivandet funnits i mitt liv, men det var inte förrän i 20-årsåldern som tankarna på att ge ut en bok kom. Jag påbörjade några chick lit-manus och en ungdomsbok, men inget blev färdigt. Istället ville jag prova mina vingar och reste till USA för att plugga teater.

Efter ett års collegestudier återvände jag hem. Jag insåg att det här med teater inte riktigt var min grej. Däremot tog jag en skrivarkurs vilket jag gillade skarpt. Väl tillbaka i Sverige bestämde jag mig för att bli bibliotekarie och tog examen. Jag kände mig dock inte klar med USA så efter ett par år inom yrket blev det ytterligare en vända till Los Angeles. Denna gång stannade jag i 1,5 år och med hem i bagaget fanns kurser i journalistik, kommunikation och media samt kreativt skrivande.

Nu är jag 36 år och bor i Halmstad sedan några år tillbaka. Jag arbetar som webbsamordnare på Stadsbiblioteket och skriver barn- och ungdomsböcker på fritiden. Drömmen är att kunna skriva på heltid.

Är vi på riktigt? blev den första bok jag skrev klart och därför känns det extra roligt att det är just den som blir min debut. Idén till boken föddes när jag arbetade på ett högstadiebibliotek. Där fanns ett stort behov av lättlästa böcker men många befintliga var dramatiska och anspelade på våld. Jag ville skriva en enkel feelgood-bok som tonåringar kan känna igen sig i. En berättelse om det där mysiga pirret vid en förälskelse. Julina är kär i klasskompisen Alex. Men känner han likadant för henne?