Lovecraft, ett omöjligt lättläst-uppdrag?

Har du tagit upp en text av Lovecraft för att kvickt lägga ner den igen? Då är du i gott sällskap. Vilken tur att Sofia Nordin gav sig på att lättläst-bearbeta Skräcken i Dunwich. Men hur gör man egentligen Lovecraft lättläst?

”Genom att stryka nästan allt!” säger författaren Sofia Nordin. ”Först läste jag igenom berättelsen för att kunna skriva en sammanfattning. Sedan försökte jag skriva om sammanfattningen så att det blev en riktig berättelse med början, mitt och slut. Utan att tappa hela känslan av Lovecraft och av att det utspelar sig för länge sedan.”

Många av Lovecrafts berättelser är korta då de ursprungligen publicerades i fanzines och magasin. Ändå är de svårlästa.

“It is vowed that the birds are psychopomps lying in wait for the souls of the dying, and that they time their eerie cries in unison with the sufferer's struggling breath If they can catch the fleeing soul when it leaves the body, they instantly flutter away chittering in daemonic laughter; but if they fail, they subside gradually into a disappointed silence.”
Ur H.P. Lovecraft – Dunwich Horror (Weird Tale, 1929, pp. 481–508).

”En anledning är vänstertunga och långa meningar” förklarar Hilma Olsson, förläggare på Hegas. ”Du behöver inte ha lässvårigheter för att tycka Lovecraft är krånglig, men för en läsare som kämpar med arbetsminne och koncentration är det nästintill omöjligt att ta sig igenom hans berättelser.”

Stämningen brer ut sig som en matta av ord

Lovecraft är dessutom en mästare på att bre ut sig för att bygga stämning, vilket får konsekvensen att den röda tråden försvinner. Och den röda tråden är väldigt viktig för den läsare som behöver lättläst. Det Sofia gjorde med dramaturgin i Skräcken i Dunwich var att göra den tydligare.

Men lättlästbearbetningen innebar också svårigheter, som att försöka behålla både kärna och stämning när så mycket behövde tas bort. Lovecrafts texter väller över av arkaiska ord och påhittade termer som kräver att läsaren har en förförståelse.

”Bland det svåraste var att ha kvar åtminstone lite av Lovecrafts krångliga och svulstiga språk. Fast bearbetningen ska vara lättläst och absolut inte får vara krånglig eller svulstig” berättar Sofia.

Skräck i bild

Det är inte enbart ordval och meningsuppbyggnad som gör en berättelse lättläst.

”Sättningen, alltså hur inlagan i boken ser ut och bildarbetet är lika viktigt som texten” berättar Hilma. ”En luftig layout kan styra läsarens fokus rätt och illustrationer ger bildstöd som underlättar tolkningen.”

Drömuppdrag för illustratören

”Att ha turen att få en redaktör som säger ”mer blod” och ”mer döda kossor” när man lämnat in en skiss på omslaget gör en skräcktecknare som mig lycklig!” Illustratören Daniel Thollin Hall fick uppdraget att illustrera den osynliga skräcken som sprider sig i Dunwich. Ett drömuppdrag! Skräcken i Dunwich är nämligen en av Daniels favoriter bland Lovecrafts verk.

”Jag har tecknat skräck i många år. Det som gör det spännande och roligt för mig är att försöka bygga stämning med hjälp av skuggor och ljus. I Skräcken i Dunwhich fick jag verkligen jobba mycket med just stämningen för att illustrera den osynliga skräckens ödeläggelse. Allt för att ge läsaren en känsla av vad som hänt.”

Precis som Sofia fick Daniel uppleva en och annan utmaning med lättlästbearbetningen av Lovecraft. Fast för Daniel handlade det så klart om bilderna.

”Den största utmaningen var att på ett stämningsfullt sätt förstärka Sofias texter och lyckas behålla den läskiga stämningen.”