Skolan ägnar mycket tid och kraft på att lära barn att avkoda text, men att lära sig läsa med flyt är bara början. Tolkning och läsförståelse är minst lika viktigt. Hur utvecklas läsförståelse och vad kan du som pedagog göra för att eleverna ska gå från läskunniga till läsare?
Tid och arbete!
Att lära sig läsa är hårt arbete för både elev och lärare. Men det är värt det och alternativet är inget alternativ. Vi behöver att våra barn och unga utvecklas till starka, självständiga läsare. För det krävs tid i skolan till läsning. Tid till högläsning och tid för enskild läsning med stöd och pepp. De som helst undviker att läsa helt och hållet behöver hjälp att inte undvika läsningen. Genom att sitta enskilt med en vuxen som visar och stöttar får eleven utvecklas i sin egen takt och det självförtroende som behövs för att de ska våga utmana sig vidare.
Vad är läsförståelse?
Att ta sig genom en text utan att förstå den gör att läsningen uppfattas som tråkig. Boken kanske verkar skum eller ointressant för den som inte förstår varför saker händer eller varför personer agerar som det gör. Det läsförståelse bidrar med är nämligen att göra läsningen till en upplevelse. Litteraturpedagogen Aidan Chambers skriver att för att vi ska ha utbyte av en text ”måste man omvandla orden till liv och rörelse, till händelser, till olika personers röster och tankar” (Chambers, s. 66). Det kräver förståelse på djupet. Och för att nå den typen av förståelse måste läsaren kunna aktivera sin bakgrundskunskap, anpassa sin läsning efter texten och använda tolkningsstrategier.
Läsforskaren Mary Ingemansson delar in läsförståelse i fyra olika processer (Ingemansson, s. 45):
1. att hitta efterfrågad information
2. att kunna dra enkla slutsatser
3. att sammanföra och tolka information och idéer och reflektera över det lästa
4. att granska och värdera innehåll, språk och textuella drag
Och för att man verkligen ska kunna prata om läsförståelse krävs att man når den fjärde nivån.
Högläsning bygger upp läsförståen
Barn som växt upp med högläsning är ofta bra på läsförståelse. Det beror på att hörförståelse tränar oss för läsförståelse. Varje gång vi möter text genom högläsning får vi exempel på hur text fungerar, hur texter kan vara uppbyggda och vad vi kan förvänta oss av en text. Högläsning ger oss en förförståelse som vi har nytta av när vi ska läsa själva.
Barn som är vana vid högläsning
• aktiverar sin bakgrundskunskap
• funderar på innebörden av metaforer och språkliga bilder
• kan koncentrera sig på att läsa mellan raderna
• skapar egna inre bilder av innehållet.
Vana lyssnare har fått träna på allt det här utan att samtidigt behöva fokusera på avkodningen. Det är naturligtvis en stor fördel. Så om du har elever med problem att förstå vad de läser är högläsning en del av lösningen. Genom att låta elever lyssna på text och prata om det lästa får de en chans att arbeta upp hörförståelsen och i förlängningen bli bättre läsare själva.
Tolkningsstrategier
Men du kan inte räkna med att barn och unga utvecklar läsförståelse på egen hand. Du som pedagog behöver hjälpa, stötta och undervisa i tolkningsstrategier.
Beroende på var man är i sin läsning och vad syftet är med läsningen behöver man olika strategier. En strategi kan vara att läsa saktare och att läsa om när man inte förstår. Och att förstå när det räcker att skumma texten.
Britta Stensson är lärare och arbetar mycket med läsning och lässtrategier. Hon beskriver olika typer av strategier för läsförståelse (Stensson, s. 29):
• Aktivera relevant bakgrundskunskap, texter och livserfarenhet
• Ställa frågor till texten – synliggöra sådant mellan raderna
• Frammana inre bilder med hjälp av texten – lättare ju mer våra egna erfarenheter stämmer med de i boken
• Göra inferenser – tolka, förutsäga, dra slutsatser
• Kunna avgöra vad som är viktigt och återberätta det
• Sammanfatta det viktigaste, skapa mening
• Veta hur de ska göra om de tappar förståelsen
Vana läsare använder många av de här strategierna, men sällan medvetet.
Lära ut förståelse – går det?
För att stötta en elev som kämpar med läsförståelse behöver man jobba stegvis. Stensson skriver om att resa byggnadsställningar kring barnet och stötta det i dess klättring högre och högre upp (Stensson s. 27). Stöd skulle kunna vara
• gemensam problemlösning – elevens och lärarens förståelse och tolkning är lika viktig
• intersubjektivitet – elev och lärare strävar efter att nå samsyn och måste därför justera sina perspektiv
• värme och lyssnande – läraren lyssnar på elevens tankar och stöttar för att eleven ska nå förståelse
• utmanande men inom möjlighetens ram – utmanande text men möjlig att förstå med stöd av läraren
• främja självständighet – barnet ska ha kontroll och ansvar medan läraren tar en avvaktande roll
Ett konkret sätt att stötta är modellering. Genom att modellera olika tolkningsstrategier får eleven sakta vänja sig vid dem steg för steg (Stensson, s. 40f).
1. Läraren visar och tänker högt medan eleven lyssnar
2. Lärare och elev testar tillsammans
3. Eleven får testa med stöd av läraren
4. Eleven gör själv medan läraren tittar på
Omläsning förbättrar förståelsen
Ingemansson (s. 31ff) menar att djupläsning är avgörande för läsförståelse, och det innebär ofta omläsning och textsamtal. Omläsning kanske inte känns så lockande för en motvillig läsare men är till stor hjälp. Konkreta tips är att vara aktiv som läsare och skriva ner viktiga delar av texten. Det hjälper också läsaren att minnas det lästa bättre. Genom att fundera över hur saker hänger ihop och ställa frågor till texten blir omläsningen mer motiverad. Om man inte har otroligt gott minne krävs omläsningen för att man ska kunna besvara frågorna och läsaren får då både upprepning som stöd för minne och förståelse och förhoppningsvis svar på sina frågor.
Samtal som väg till läsförståelse
Om en elev inte är motiverade att läsa om en text kan samtal om det lästa ofta väcka mer lust och nyfikenhet. I ett boksamtal får den egna upplevelsen krocka med någon annans och det kan leda till en önskan att läsa om, förstå mer, utvecklas som läsare.
Många av er känner säkert till Chambers metod för boksamtal, men om inte är det ett mycket användbart verktyg. Chambers har fyra grundfrågor, som går att använda på alla texter oberoende av läsarnas ålder och läsnivå. Chambers är mycket noga med att aldrig fråga eleverna varför de tycker på ett visst sätt. Istället vill han bjuda in till samtal genom frasen ”tell me”. Exakt hur det ska översättas till svenska finns det olika svar på: ”berätta”, ”jag undrar”, ”jag skulle vilja veta” …
Frasen följs sedan av:
• … om det var något speciellt du gillade i boken.
• … om det var något du inte gillade.
• ... om det var något du inte förstod eller tyckte vad svårt.
• … om du lade märke till några mönster eller kopplingar.
När jag använde den här metoden i mitt jobb som skolbibliotekarie brukade jag dela in tavlan i fyra kolumner och skriva +, -, ? och rita en pusselbit överst i kolumnerna. Eleverna fick sedan svara på en fråga i taget medan jag skrev ner svaren i respektive kolumn. Svaren behöver inte motiveras utan målet är att få ner korta svar från alla i gruppen. När man gått genom alla kategorier är det dags att gå på jakt efter de ord som återkommer på många ställen – och alltså är något som intresserar många av en eller annan anledning – och starta samtalet med det ämnet.
För det fortsatta samtalet presenterar Chambers en mängd både allmänna och mer specifika frågor som man kan använda, eller låta bli (Chambers, s. 236ff). Huvudsaken är att man fokuserar samtalet kring frågor som öppnar upp för diskussion snarare än på frågor med ett rätt eller fel svar. Genom samtalet får läsarna chans att pröva sitt språk och utveckla sitt ordförråd och sina tankar. De får sätta ord på sin upplevelse och på vad som hände i dem medan de läste.
Så …
• Högläs så mycket du kan
• Modellera tolkningsstrategier
• Uppmana eleverna att läsa om när de inte förstår
• Ha boksamtal
• Ge läsningen tid!
Källor:
Chambers, Aidan: Böcker inom och omkring oss
Ingemansson, Mary: Lärande genom skönlitteratur – djupläsning, förståelse, kunskap
Stensson, Britta: Mellan raderna – strategier för en tolkande läsundervisning
Hej!
"Jag som skrivit inlägget är redaktör med ansvar för Hegas faktaböcker. Innan Hegas jobbade jag drygt ett decennium som skolbibliotekarie i Kävlinge kommun. Har du frågor eller funderingar om lättläst? Mejla mig! emelie@hegas.se" – Emelie Olofsson