Just nu tittar du på en serie krumelurer. Du har sett dem förut så du vet att just de här krumelurerna är bokstäver. Du vet hur de låter var för sig och du vet hur de låter tillsammans. Eftersom du vet hur de låter vet du vilka ord de bildar. Tack vare den här förkunskapen har du lyckats avkoda dem och läst den här ingressen. Snyggt jobbat! Men hur lär man egentligen någon att avkoda?
Du lyckades förmodligen avkoda ingressen utan att titta noggrant på alla bokstäver och koppla dem till ljud. Förmodligen tittade du bara lite snabbt på alla orden och som med magi fanns deras betydelse i ditt huvud. Eftersom du redan har läst mycket är din avkodning snabb och effektiv. Du avkodar automatiskt.
För dig är automatisk avkodning lätt som en plätt, men det är det inget nybörjarläsaren gör i första taget. För att nå dit måste hen lära sig många nya förmågor. Men innan vi går in på hur man går från att se sin första bokstav till att bemästra avkodning, måste vi ta ett steg tillbaka och reda ut en grej. Vad är läsning?
Är avkodning samma sak som läsning?
Vi vet alla att läsning handlar om att titta på en text och förstå vad den vill förmedla. Men den definitionen av läsning är lite vag. Det är istället bättre att definiera läsning enligt den allmänt vedertagna modellen The simple view of reading. Modellen är – som namnet säger – simpel, men mycket effektiv: läsning utgörs av två delar: avkodning och språkförståelse. De förhåller sig till varandra enligt följande figur:
Det innebär att om du till exempel har 100% avkodning men 0% språkförståelse så har du 0% läsning (för 1 x 0 = 0). Och om du har 50% avkodning och 50% språkförståelse så har du 25% läsning (0,5 x 0,5 = 0,25). Du måste kunna båda för att läsningen ska sitta!
Nog med matte! Nu vet du att läsning = avkodning x språkförståelse. Men vad är då avkodning och språkförståelse? Språkförståelse handlar om att känna till språkets struktur och förstå olika ords betydelse (och hur den kan förändras i olika kontexter). Språkförståelse kommer ofta ganska naturligt när man utsätts för språket tillräckligt mycket. Avkodning, som handlar om att tolka tecken till ord, kommer däremot inte lika naturligt – det är något vi måste aktivt lära oss. Och vägen till automatisk avkodning är lång. Den börjar i fonologisk medvetenhet.
Fonologisk medvetenhet
Fonologisk medvetenhet kan kort sammanfattas som förståelsen för det talade språkets ljudstruktur. Inom begreppet finns det olika nivåer av medvetenhet. Dela upp ord i stavelser och att rimma är de två mest grundläggande. Medan fonemisk medvetenhet är mer avancerad. Nyckeln till att ”knäcka läskoden” ligger i den fonologiska medvetenheten, och närmare bestämt den fonemiska medvetenheten. Naturligtvis är andra saker, som bokstavskännedom, också viktiga men det är den fonologiska medvetenheten som skiljer starka avkodar från de som fastnar i sin läsutveckling.
Fonemisk medvetenhet
Vad är då den här fonemiska medvetenheten som är så viktig i läsinlärningen? Den handlar om att bli medveten om det talade språkets minsta betydelseskiljande enheter: fonem (eller språkljud som de också kallas). Den aspirerande läsaren behöver förstå att språket byggs upp av dessa små byggklossar. De kan sättas ihop för att bilda ord, som i /b/ + /i/ + /l/ = /bil/. De kan också tas bort från ord för att bilda ny ord, som i /får/ - /f/ = /år/. Fonem kan naturligtvis också sättas ihop till nonsensord som /mok/. Nonsensord är faktiskt extra bra att öva på. Det är nämligen lättare att uppmärksamma ordens ljudstruktur om orden i sig inte betyder något. Nu börjar det äntligen bli dags att avkoda!
Alfabetisk-fonemisk avkodning
När den fonemiska medvetenheten sakta håller på att utvecklas och bokstavskännedomen börjar falla på plats – då börjar läsningen. Eller i alla fall alfabetisk-fonemisk avkodning. Denna grundläggande avkodning handlar om att koppla grafem (alltså bokstäver) med fonem. Och sedan ljuda ihop flera fonem åt gången så de bildar ett ord. Alfabetisk-fonemisk avkodning låter enkelt i teorin. Men när man tänker på att vissa grafem är kopplade till olika fonem beroende på sin kontext, vissa fonem är kopplade till en kombination av grafem och en mängd andra fallgropar, inser man att det är ganska klurigt att bemästra alfabetisk-fonemisk avkodning. Det gäller att traggla tills det sitter!
Automatisk avkodning
När nybörjarläsaren sitter och övar på sin alfabetisk-fonemiska avkodning kommer hen inse att något håller på att hända. Hen känner igen ord utan att titta på vartenda grafem. Avkodningen blir ortografisk. Ortografisk-morfemisk avkodning (som det heter) gör läsningen mycket snabbar och effektivare. På samma sätt som läsaren tidigare kopplade grafem till fonem, kopplas nu ordbilder till morfem (alltså orddelar).
När läsaren har bemästrat ortografisk-morfemisk avkodning har hen också uppnått automatisk avkodning. Hen anpassar automatisk sin avkodningsstrategi efter behov: bekanta ord avkodas ortografiskt och obekanta ord avkodas alfabetiskt. För att utveckla sin läsning ytterligare måste hen nu gå bortom avkodning. Nästa steg blir att utveckla språkförståelsen!
Förslag på vidare läsning:
Hallin, A. E. (25 juni 2017). Fonologisk medvetenhet - vad, varför, när och hur? Forskningsbloggen. https://www.sprakforskning.se/forskningsbloggen2/2017/6/25/fonologisk-medvetenhet
Schuele, C. M., & Boudreau, D. (2008). Phonological awareness intervention: Beyond the basics. Language, Speech, and Hearing Services in Schools, 39(1), 3-20.
Legilexi. https://legilexi.org/kunskapsbank/artiklar
Norén, S. (red.) (2025). Lära barn att läsa: Vägen från fonologisk medvetenhet till god läsförståelse. (Fjärde upplagan). https://a.storyblok.com/f/129463/x/1fb3c2be6b/lara-barn-att-lasa-bok-2025.pdf
