Cecilias barndomsminne blev en bok

När Cecilia Sundh var 6 år hamnade hon en dag på fel buss. En obehaglig händelse som Cecilia aldrig skulle glömma. Många år senare skulle den ofrivilliga utflykten bli en berättelse som andra kunde känna igen sig i. Det blev den första boken om Lisen.

Cecilia Sundh är författaren bakom bland annat böckerna om Lisen. När hon inte skriver böcker arbetar hon som lärare i grundskolan och det roligaste hon vet är att högläsa böcker för sina elever, eller skriva sagor tillsammans med dem. Cecilia har även skrivit böckerna om Älgpojken som handlar om en pojke som heter Vind och som lever på stenåldern. Men böckerna om Lisen handlar till viss del om Cecilia själv.

”Det är mitt värsta barndomsminne”

Lisen finns såklart inte på riktigt, men mycket av det hon är med om i böckerna bygger på verkliga händelser. Många av dem är faktiskt sådana som Cecilia själv varit med om som barn.

– När jag var 6 år hamnade jag på fel buss. Det är mitt värsta barndomsminne. Jag har aldrig varit så rädd som då. En dag provade jag att skriva ner det minnet. Till slut blev det boken ”Lisen åker vilse”.
Men en del inspiration får hon faktiskt även i livet som vuxen. Just nu håller illustratören Anna på att skapa illustrationerna till en ny Lisen-bok. Den skrev Cecilia efter att ha varit ute och cyklat och sett en läskig skugga fladdra till över vägen.

Illustrationerna viktiga för berättelsen

Cecilia tror att böckerna om Lisen är omtyckta eftersom det går att känna igen sig i dem. Men också för att de innehåller både spänning och humor i lagom dos. Men hon tackar också illustratören Anna lite extra för det varma mottagandet av Lisen.

– Böckerna hade aldrig blivit populära om det inte vore för Annas underbara illustrationer, säger Cecilia.

Det finns hittills fyra böcker om Lisen och Cecilia har svårt att välja en favorit. Men hon säger att Lisen lussar loss är speciell för henne, eftersom den tog så lång tid att tänka ut. Hon hade början klar för sig men visste inte hur allting skulle sluta.

– Jag tänkte och tänkte i flera månader. Så en kväll när jag precis skulle somna kom jag på det! Jag skrev ner stödord på ett papper som jag hade bredvid sängen och dagen efter började jag skriva ner berättelsen. Det tog två dagar sedan skickade jag in manuset till Hegas.
Och det är just att kunna färdigställa en berättelse som Cecilia tycker är allra roligast med att skriva böcker.

– När jag får se mina ord komma till liv genom Anna Nilssons illustrationer. Jag blir lika överväldigad varje gång!