Camilla Jönsson: Hästarna hade stor betydelse för min psykiska hälsa

Stallet och hästarna hade en viktig och positiv inverkan på Camilla Jönssons egen psykiska hälsa som ung. Därför blev stallet också en naturlig plats för hennes nya serie att utspela sig i. Det enda som hjälper är hennes tolfte bok som författare och med den vill hon sätta ord på de svåra känslorna och ge hopp till de som lider av psykisk ohälsa.

Huvudet fullt av berättelser

Camilla Jönsson debuterade som författare 2013. Förutom att skriva lättläst för ungdomar skriver hon också skräck för barn i mellanåldern. Hon är utbildad skrivpedagog och håller ofta i skrivarverkstäder för barn och unga. Förutom skrivandet har hästar varit en stor del av Camillas liv – en passion hon aldrig släppt taget om helt.

– I dag tar skrivandet mer tid än hästarna, men jag har absolut inte lämnat dem, förklarar Camilla.

Att hon blev författare menar hon till stor del beror på att hon helt enkelt har för mycket fantasi. Hennes hjärna vill alltid hitta på saker och att skriva är ett bra sätt att få utlopp för allt som snurrar i huvudet.

– Om man ändå har huvudet fullt av berättelser så kan man väl lika gärna utnyttja det till sin fördel.

Stallet var en viktig plats

Stall-serien kom egentligen till ganska naturligt. Camilla ville skriva om ungdomar som går igenom olika svårigheter men behövde någonting som ramade in hela serien. Stallet var en viktig plats för henne själv, en plats som hade stor betydelse för hennes egen psykiska hälsa som ung. Därför blev det också stallet som fick förena ungdomarna i serien.

– Jag är själv hästtjej och har varit det sedan barnsben. Stallet var en otroligt viktig plats för mig då jag växte upp. Jag tror att jag lärde mig minst lika mycket där som i skolan. Närheten till hästarna hade stor betydelse för min psykiska hälsa då.

Öppning för ett vidare samtal

Camillas förhoppning med serien är att den ska leda till vidare samtal. Hon menar att det kan finnas mycket skuld och skam förknippat med till exempel självskadebeteende. På frågan om ifall boken Det enda som hjälper inte också kan trigga ett självskadebeteende svarar hon att det såklart är en svår balansgång. Samtidigt menar hon att det är ännu värre att inte synliggöra det alls.

– Jag tror inte att någon tjänar på att vi inte berättar om det. Allra minst de barn och unga som är drabbade, förklarar hon.

Camillas förhoppning och mål med boken är att människor ska våga prata mer om psykisk ohälsa. Enligt henne är det först då vi kan lära oss och samtidigt också få en ökad förståelse för andra människor.

– Det är viktigt att komma ihåg att det aldrig är någons ”fel” när sånt här händer. Ibland finns det helt enkelt inte något entydigt skäl bakom.

Samtidigt som boken syftar till att lyfta frågor om psykisk ohälsa och skapa en ökad förståelse för de som inte mår så bra, så hoppas Camilla också att boken ska ge hopp till de som är drabbade.

– Det finns hopp, det går att bli frisk. Det är också något jag vill kunna förmedla med boken.

Om självskadebeteende och en önskan om att bli frisk

"Det enda som hjälper" är den första delen i Stall-serien. I boken får vi följa Lina som lider av självskadebeteende. Lina vill egentligen inte skada sig själv. Men smärtan har blivit ett sätt att hantera alla jobbiga känslor inom henne. Om det gör ont utanpå gör det inte lika ont inuti. Ingenting annat verkar hjälpa. Men sedan träffar hon Egon, en ledsen och missförstådd häst som ingen orkar ta hand om. För att hjälpa Egon måste hon också hjälpa sig själv, kanske kan de klara det tillsammans?