Page 9 - 080828_Overlevarna_Emmi i staden som brann_FLIP PDF

– Varför är du förvånad? frågade hon och lyfte på ögonbrynen.
– För att jag kommer från Tyskland, sa jag. Jag trodde inte att ni tyckte om oss.
– Äsch, då! sa hon. Människor. Vi är alla människor. Du har väl två armar och två ben? Det har jag också.
Precis där och då, bestämde jag mig för att jag verkligen tyckte om fru O’Bannon.
– Hör på fiolen! sa hon plötsligt glatt medan hon gungade till musiken. Den tar en liksom till andra platser.
Jag förstod vad hon menade. Fiolen påminde mig om hur havet hade låtit när pappa och jag reste med båten över till Amerika, långt ute på den stora Atlanten.
Vattnet hade hela tiden kluckat under skeppet. Ibland kluckade det snabbt och vilt, ibland långsamt och drömlikt, precis som fiolen.
7