Page 11 - 080828_Overlevarna_Emmi i staden som brann_FLIP PDF

mig om och sprang hemåt. Det blåste ännu mer nu. Vinden lät som en stor drake som sprutade eld, tänkte jag. Det blåste sand i ansiktet på mig, så jag höll upp armen för att skydda mina ögon.
Plötsligt svepte något förbi framför mina fötter och innan jag visste ordet av föll jag rakt ner på marken. Jag hörde skratt. Det gjorde ont att sätta sig upp. Jag gnuggade mig på mina uppskrapade knän och tittade upp.
Där stod Connor och Cara O’Dowd och tjöt av skratt. Tvillingarna var nästan ett år äldre än jag. De bodde borta i slummen. Men, av någon anledning, sprang de alltid omkring på gatorna nära vårt hus och bråkade med mina tyska grannar.
– Hördu, snorunge. Har du hört? Det brinner.
9