Page 5 - 438214_S som i skrack_Omstart_FLIP PDF
P. 5
1.
Jag vet inte hur länge vi stod där i mörkret. Kanske jättelänge.
Eller bara en liten stund.
Det var svårt att avgöra tiden i allt det
svarta och tysta. Det var som om vi stod i ett ingenting.
En tom rymd.
Jag hörde hur Sigrid började gråta
bredvid mig. Små, låga, torra snyftningar. Jag kunde inte gråta även om jag hade
velat. Tårarna satt fast i halsen som en stor klump som inte gick att svälja ner.
– Det ordnar sig, sa Hugo sammanbitet.
9
